jag gråter bara i regnet.

Jag lät det gå, svävade på moln.
Ser det ut som om jag sörjer dig?
Om det ändå var så enkelt.
Varför vill du riva ner mitt stängsel?
Ser det ut som om jag lackar?
Mer som jag tackar dig.
Jag kommer aldrig mer behöva vara svag.
Sluta tro du vet för mig det hjälper mig inte alls.
du kan ta av dig ditt regnställ....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0