jag hatar att jag älskar dig
Har en liten nere period. Eller nere och nere, känner väl mig mest ensam. Vill inte vara ensam i lägenheten för då tar mina tankar över, vill helst inte sitta på bussen eller trikken hem själv, för då tar de också över. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det faktiskt har varit dom senaste månaderna. Jag vet liksom inte vad jag ska säga längre, för jag känner mig lämnad. Lämnad av något som jag faktiskt aldrig har haft. Jag börjar bli stressad att jag faktiskt är 22 år och har haft detta bakom mig sen jag va 16 år. Det värsta är att jag inte vet hur man gör. Jag vill radera och gå vidare. Precis som han gör. Bara vara sådär svinig precis som han.
Jag tror jag har blivit dum i huvudet. Jag längtar hem till pappas famn, där man kan gråta och bli tröstad precis så man vill, mammas kloka ord, bästis närvaro, skratt, att hon alltid finns där och avslutar mina meningar, att mina bröder är just mina bröder. Jag längtar hem till er.
Nu ska jag och min andra bästis kolla på film, det får mig att tänka på annat. Ska krypa upp i hennes famn och kosa lite. Det var allt för mig denna gången. Puss
Kommentarer
Trackback
