jag gillar inte att bli lämnad ensam bland all saknad

nu kom den där jävla saknaden igen. nätterna är värst. jag skulle kunna ligga vaken en hel natt och bara stirra i taket. ibland förstår jag inte riktigt hur det här ska gå igenom. när slutar man sakna? varför sakna någon som inte förtjänar att bli saknad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0