matildajohannaflygar

En fråga som jag ofta ställer mig själv är varför jag aldrig ger upp. Jag går och intalar mig själv att jag kan förändra honom till något bra. Vilket aldrig kommer att gå, men jag intalar mig fortfarande det. Han vet hur han manipulerar mig och jag går på hans spel om och om igen. Jag faller alltid tillbaka! Musten går ur mig. Ett leende på läpparna skulle inte skada, att ta tag i sitt liv skulle heller inte skada. Jag måste tänka på mig själv. Det är inte bara jag som blir ledsen, alla runt om mig blir också ledsna för att dom behöver se mig som en vrak. Förlåt jag ska ta tag i mig själv nu.