syskonkärlek är något vackert som alla borde få uppleva



Världens bästa storebror traska in här hemma kl 23.30. Mamma knackar på, börja göra lite gester till mig. Jag fattar nada. Hon ber mig vara tyst. Jag ligger i min säng och skriker på henne och frågar var som händer. Jag trodde de hade hänt något. Jag orkar inte gå upp så jag ligger kvar. Sen hör jag tre olika röster från Davids rum. Alla är väldigt lika varandra. Jag hör hans röst. Krilles röst. Jag trodde först att de hade högtalaren på. Jag lyssnar lite till. Förstår sen att han är i rummet brevid. Kastar på mig min sovtischa springer in till Davids rum och hoppar på Kristian. Han får världens bamsekram. Jag var nära till tårar. Ibland är de jobbigt att han bor där borta i Arboga. Snart får jag honom lite närmare. Han är på g till fina Örebro. Håll tummarna att han får denna takvåning han ska på visning på. Hans lilla syster inreder mer än gärna.


I våran familj så diskuteras de ofta om överbeskyddnad. Mina tre bästa, fina, snällaste bröder är väldigt överbeskyddande  när de gäller mig. Har aldrig varit med om något liknande. När jag träffar en kille så granskar dom personen i fråga. Det får inte vara nån hockeykille för dom vet precis hur dom är. Så fint som uttrycker sig så kallar dom hockeykillar för svin. (eftersom jag vet att en utav dessa läser min blogg så kanske han nu aldrig vågar hälsa på? Lämna gärna en kommentar;))
  Men vad jag vet så är mina tre bästa bröder också hockeyspelare. Jaja, skit samma. Tillbaka till ämnet.
Det som är så synd i de hela är att jag bara har fått ögonen för hockeykillar. Är det bara för jag är uppvuxen med hockey i mitt liv som det blir som en vana? Jag kommer så väl ihåg när lilla Matilda med sitt blonda lockiga hår sprang i killarnas omklädningsrum. Jag var i himmelriket då, synd att det inte var nu som jag sprang runt där. Deras kroppar är att döda för.
Jaja, iaf. Dessa killar jag har träffat har iaf passat mina bröders kriterier. Så fort deras namn ploppar upp så står de svin i pannan. Det är lite roligt faktiskt!
Kristian är värst. Han vill absolut inte se sin lillasyster ledsen. Han blir så ledsen själv. Helst av allt så tror jag Kristian vill ha en gps på mig så har ser precis vart jag är. Vi var på krogen en gång tillsammans. Jag tror jag fick 6 sms. På alla så fråga han vart jag var. Han skicka då han inte såg mig på dansgolvet eller i baren. Han vet att jag och mina tjej/killkompisar alltid går till Burger King efter en krogrunda. Senast i somras så stod han utanför BK runt 2.15 och vänta på mig, höll koll på mig. 
 Han kan inte låta mig gå hem med killkompisar som vill följa mig hem. Då kastar han in sin lillasyster i en taxi hem och han betalar. Skönt för mig att slippa gå i mina 10cm heels. Är han inte bra min bror så säg mig? Alla borde ha en.
Det mina bröder inte förstår är att jag är lika överbeskyddande, om inte mer fast jag inte visar det. Marcus, har stadigt och det känns som jag har förlorat en del av mig när jag inte har honom runt mig 24/7. Men är han lycklig så är jag lycklig. Den enda utav mina tre bröder som inte visar att han bryr sig lika mycket är David, han är så klok. Han låter mig göra mina misstag. Men ändå finns han där när jag behöver tröstas. Vi fyra barn är så otroligt olika men så lika på ett sätt. Jag har tre bröder som är mina vapendragare. Jag är så glad att jag kan berätta allt för dom och dom dömer mig inte. Jag är så glad att dom puschar mig i allt jag gör, att dom bara finns till. Att dom är mina bröder. Jag vill att vi alla ska vara barn så vi kan bo under samma tak hela våra liv. Snart är vi inte där längre, vi börjar sakta men säkert få vårat eget. Helst av allt så skulle jag vilja att vi fick ett familjekollektiv. Va mysigt de skulle vara. Då har vi alla våra familjer på ett och samma ställe. Det blir lätt på julafton då alla kan komma till oss. Jag tror jag ska lägga den här iden på bordet imorgon.
 Jag ska göra allt som finns för att jag ska få ha mina fina bröder i mitt liv precis som jag har dom nu. Att jag bara ska kunna lyfta på luren och prata sönder dom. Göra så att dom får ett leende på läpparna när jag pratar innan jag tänker efter va jag egentligen säger. Inget ska få komma emellan oss. Jag är så lyckligt lottad att jag har dom! Med detta vill jag säga att syskonkärlek är tamefan de bästa som finns.

Jag älskar er!




Kommentarer
Postat av: Henriette <3 Har jule-konkurranse!

Så kul blogg du har :D

2009-11-28 @ 12:54:54
URL: http://www.pinkrosa.blogg.no

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0