matildajohannaflygar

Nu inser jag att inatt får jag inte somna in i en varm famn..
Hans snosande i nacken, hans beröring, när han tittar på en och bara ler. Jag vill ha hans varma famn inatt igen, ligga och kolla upp i taket och känna sig lite tryggare än innan. Prata om allt, kunna skratta!

Samtidigt så vet jag att allt har en mening.. Vilken mening är vi? Håller jag på att falla tillbaka? Nu är det jag som ska vara lika stark som min fannyprutt.
Är det vi så är det vi, då blir det vi.. Jag är så delad!